Det känns som att jag tappat greppet om skolan. Ska ta en pluggdag imorgon.Allting känns helt uppochner!
Förstår verkligen inte varför. Jag har ju egentligen ingenting att må dåligt över.
Men trots detta, så är jag tankspridd, uppriven, överkänslig.
Kanske är det allt med soc, nya placeringen, att man är myndig..
Men jag måste erkänna en sak, och det är att jag saknar min pappa.
Har inte kännt sånhär saknad efter pappa sen jag flyttade hit. Det gnager inom mig...
Jag vill krama honom, skämta med honom, lyssna på Rammstein med honom, höra honom berätta om sin barndom så jag kan få somna, åka utomlands med honom, ta en cigg med honom, äta pytt-i-panna med honom, prata politik med honom, käka pizza och kolla på Das Boot med honom, gå upp till centrum en eftermiddag och ta en mjukglass med honom...
Men jag vet att det är fullständigt omöjligt. Frustrerad.
Fan vad jag saknar honom. Helvete också...
Kliar under huden. River mig inombords. Suger tag. Saknad.
Detta inlägget blev mörkare än jag trodde, inte meningen.
Skriver mer imorgon.
Förlåt för att jag varit dålig på att kommentera. Jag har bara inte varit på det humöret. Dessutom skriver du om saker som jag mycket hellre vill ta i verkligheten. Jag läser din blogg och tänker att det ska jag kommentera i skolan, men så glömmer jag av det.
SvaraRaderaMan måste inte alltid ha en anledning till att må dåligt. Ibland är man bara ledsen. Det är väl ett sätt att hantera alla sina känslor. Även de bra. Vi ses imorn my brotha
Emelie dick in sun 4-evahhhh! (Vi måste skriva våran låt)
Jag förstår din saknad. Jag saknar nog mer en pappa än just min pappa dock. Har ju inte direkt haft ett förhållande med honom sen jag var... Liten.
SvaraRaderaSå jag förstår inte riktigt kanske. Men vi är lika på många sätt, så på många plan förstår jag dig faktiskt.
Sov gott.