I konflikt med mig själv

Foto: MLi Modell: Helena

Nu har jag inte skrivit på ett tag, och jag ber om ursäkt för det.
Detta kommer troligen bli ett rätt långt inlägg eftersom jag har mycket känslor och händelser att skriva om. Jag kan börja med att berätta om helgen.

Fredag: Jag hade kalas för mina minderåriga vänner + Markus och Angelica. Jag gjorde ost&skink-paj och ostpaj till vegetarianerna. Jag tycker det blev väldigt lyckat! :) Fick många fina presenter och jag blev så oerhört glad att ni kom! Helena och Markus stannade extra länge. Markus gick hem vid halv två och Helena sov över.
Lördag: Jag umgås med Helena hela förmiddagen och vid tre-tiden åker hon hem. När klockan var sex på kvällen och jag skulle åka till Göteborg om en halvtimme när jag stod i enbart morgonrock så kände jag mig inte så pepp. Men, det blev ändringar på det! Jag, Markus, Joel, Jenny och Daniel åkte in till Gbg. Vi mötte upp Henke, Karin, Nettan och Kenan, sen bar det av till Gretas, GRYMT kul ställe! Jag kommer komma dit igen! Bea och hennes vänner var där också. :) Underbar dag! Kom rätt sent hem.
Söndag: Släktkalas! Markus var även med här. Han var en trogen anhängare hela helgen och det är jag så tacksam för. Är glad att vi kommit varandra så nära. :) Fick många fina smycken och presentkort! Tack alla!
Måndag: Premiär på Sara.nu-filmen som jag medverkar i som "bästa kompis" till huvudrollen. Det var en hit! Många kom dit, och jag är tacksam över att mina vänner var där. :)

Gryyym helg! Har hållt igång 24/7 men det har varit så himla kul. Tack så jättemycket allihop som har varit med och för att ni gjorde min helg! Underbart!


Igår (tisdag) så blev jag dock väldigt opepp. Förstod inte varför. Antagligen var det vädret och att jag inte hade någon ork kvar efter alla helgens bravader.

Dagen fick mig dock att börja tänka igenom många saker. Hur det blir med en fosterplacering till hos oss, vilka som betyder och hur starkt man egentligen betyder något för någon annan, min konflikträdsla..

Det är en grej jag måste få nämna som har fått mig riktigt irriterad.
Jag är aktiv på bilddagboken och därav har jag sett detta, men mönstret gör mig irriterad. Jag har sett folk, även vänner, som lägger ut texter som säger "Jag är så ensam. Gå och dö alla mina s.k vänner, ni betyder inget och gillar mig inte ändå!". Trots detta hemska inlägg med starka anklagelser så reagerar folk med "neeej du är inte ensam ååh du är bäst stackare" och jag förstår inte hur folk kan med att svara till det! Det är ju ett offerbeteende, och ni bara äter upp det som ingenting! Här anklagas ni, och ändå trycker ni ner er ännu längre? Folk får göra som de vill iofs, men det är verkligen ingenting som biter på mig. Då får det hellre vara.

Nått jag även tycker är jobbigt, det är att inte få någon respons i en relation. Jag har verkligen ingenting emot att höra av mig till människor jag tycker om, absolut inte, men får man ingen respons och ett samtal ifrån denne då och då så känns det ju bara som att man är jobbig, och att vänskapen bara är villig ifrån ett håll. Har många sådana "vänner" har jag märkt.
Så, då slutar jag höra av mig och väntar på att den andre skall göra det, men får istället efter ett bra tag ett meddelande som säger "Vi hörs aldrig av längre", eller alternativt att relationen rinner ut i sanden. Är det en relation värd att satsa på? Är det en relation man bör gå in i och säga "Jag hör av mig hela tiden, nu är det din tur!".
Jo, det kanske det är. En relation skall ju bygga på bådas behov av gemenskap, värme etc.

Jag vet inte..


Något annat populärt är att skaffa sig en s.k "You-know-who" eller som i klassen en "Mr Mister". Kanske har jag en sådan.. Jo, det har jag. Det som bryter mellan "min" you-know-who är att jag inte är kär. Det är starka känslor, men för något annat. Vad? Vad får våran relation så stark, passionerad? Jag skulle aldrig kunna tänka mig dig och mig som ett par, fan heller.. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på dig emellanåt.
Denna person är ingen jag kommer nämna för någon. Men det är skönt att skriva av sig lite. Dessutom, alla som har en sådan "Mr Mister" vet ju att det får folk oerhört nyfikna att nämna något svagt men inte berätta om vem, var, hur eller varför. Kanske är det det som lockar mig till att nämna honom.

Nu får jag sluta skriva, har skrivit alldeles för långt. Hoppas någon har tid och ork till att läsa.


Peace, brother. Vi får se hur allt slutar..