Klockan är nu 04:20 en torsdag (eller var det onsdag? Fredag?) och jag sitter och funderar kring minnen och känner mig tvungen att formulera tankarna. Ofta när jag sitter och tänker tillbaka så fastnar jag kring lyckliga saker jag minns. Det är mysigt, tillfredsställande, enda tills jag som alltid landar på att tänka tillbaka på en specifik person. Det är då det vänder i magen.
Lyckliga minnen är någonting vi kommer ha med oss hela livet, det är sånt hjärnan sparade för den uppfattade lycka i venerna. Man minns oftast inte de mest olyckliga minnena, för det är vår hjärna inställd på att programmera bort. Jag har relationer och förhållanden bak i tiden som jag knappt minns, men det finns ett specifikt - en specifik - som alltid kommer kännas. Efter att det slutade fult och otroligt orättvist, så stör det mig något så kopiöst! Besvarad kärlek förvandlades till ömsesidig besvikelse.
Jag tror på positiv fokus, lyckliga tankar. Men när ett minne tillsammans med någon är lyckligt när man i dagsläget är ovän med den personen, hjälper eller stjälper ett sådant lyckligt minne då? Kan man på något sätt flytta över minnet från hårddisken till papperskorgen, där de andra dåliga filerna ligger?
Svaret på det för ikväll är nog sömn. Jag tänker för mycket.
Man ska alltid vårda fina minnen ömt. De värmer alltid på ett speciellt sätt även om man har andra svårigheter omkring.
SvaraRaderaJag tror att vad som är viktigt är att försöka "putsa sina glasögon" och försöka se problemet genom rent glas. Man behöver inte alltid vara ovänner bara för att relationer inte funkar. Kan båda ransaka sig själva ordentligt och se varandra, kan man ofta lösa det mesta. Kram från en som vill vara vän
Det var väldigt fint skrivet! Väldigt berörande. Tack för uppiggande ord! Dock har jag försökt få kontakt med personen men har aldrig fått svar eller kontakt.. Men helt enkelt får jag vara nöjd nog som har fått så fina minnen och upplevelser, bara det är ett privilegium! Tack käre Anonym, hehe.
SvaraRadera