"Vad snackar hon om?"

Det är liksom en inneboende känsla av att vara rädd för vad konsekvenser blir av val man gör. Oro för att ständigt misslyckas, att jag kanske råkar hoppas på för mycket och att till slut lämnas kvar ensam, en oro som jag känner i det sista har fått mig att provocera fram att jag faktiskt blir sittande ensam.

Jag har sprungit runt i en bubbla halva min levnadstid. Hur spräcker man den? Hur lär jag mig gå utan den? Kommer det vara farligt? Göra ont?

Foto: Robert Nilsson

Förövrigt är Hasch okej bland många ungdomar idag. Visste ni det, föräldrarna? "Det är inget man dör av, ju, så då kan det inte vara farligt". Alla som kommer med ett försvar som det där får mer än gärna höra av er till mig. Jag önskar Hasch VAR dödligt, då det numera är det enda som skrämmer människor. Döden. Inte minskad kompetens, psykisk nedbrytning och att man bosätter sin verklighet i fantasin för ohyggliga summor som oftast slutar i höga skulder. Nej, det måste vara hälsosamt. Att leva på låtsas och ta närmsta hjälpmedel för att hoppa över sina verkliga problem låter som en sund grej. Fuck "Självkänsla, nu!".

Flower Power vad jättehäftigt under 60-70 talet, man skulle vara fri och röka på. Under 80-90 talet försvann för många det tänket. Är det ingen som undrar varför? Men låt oss göra samma misstag igen, liksom mode kommer och går så gör väl även hasch det. Det suger.