Fängslad ambition

Foto: Niklas Bergstrand

Det är inte likt mig att känna mig oambitiös inför en uppgift jag tagit till mig. De som känner mig vet att jag brukar lägga hjärta och själ i det jag gör. Men med detta går det inte längre. Jag känner själv hur jag slarvar, jag är så väl medveten om att jag gör det, och som toppen över isberget så bryr jag mig inte ett dugg över att det syns så tydligt. Och jag tycker det är en härlig känsla!
Jag ser det inte som en nedgång, som att jag gjort något onödigt under flera månader, utan istället att jag lärt känna mig själv och mina gränser. Nu vet jag vart jag bör sätta ner foten i framtiden.Så nu får det fan vara nog! :) Haha! Är så trött på att vara mentalt nere, på att ha en klump av obehag i halsen, på att känna rädsla och jämföra det med att springa i ett minfält.
Att t.o.m familjehemschefen visste om hur dåligt det brukar vara säger en hel del, och han rekommenderade mig inför det beslut jag tänker ta. Dags att njuta av livet medan jag kan!

F.ö.:
Jag har kommit in på Molkoms filmlinje och det känns sjukt bra! Jag får bo kvar i mitt familjehem i åtminstonde ett år till och det känns sjukt bra! Vi har skaffat jacuzzi hemma och det känns sjukt bra! Jag har jobbat under West Coast Riot, Metaltown och Pier Pressure och hamnade längst fram på Rammstein, och det känns SJUKT bra!

Hade även en sommarlovsdag igår som innehöll jacuzzi, öl, glass och framförallt härligt umgänge. Härligt! :)

Jag och Mr. Right, även känd som Lizard man, haha!

Peace!

Nöjd, i en småtom period

Efter två glas vin, Oceans eleven och mys på altanen med mina fosterföräldrar så kände jag med ens att det var dags att skriva av mig. Det har kittlat i fingrarna på mig hela dagen men jag har inte haft ork eller ro till att sätta mig ner och skriva.
Är det något speciellt jag vill skriva om?
Nej. Troligtvis kommer jag bara klaga på vad jag saknar och önska mig bort någonstans, eller uttrycka mina drömmar om framtiden på ett vimsigt, överdrivet romantiskt sätt.
Låt gå, så får det bli!


I det sista har jag haft en lyckad dansuppvisning, känslomässig skolavslutning, raggarcruising för första och sista gången (se bild längst ner) och förvånansvärt många shoppingrundor.
Jag ägnar en hel del av min vakna tid till att försöka leva i nuet, tänka på vad som sker omkring mig och lösningar på eventuella problem man stöter på. Men nu i det sista så har jag kommit på mig själv med att jag saknar så mycket. Gamla vänner, skolor, fritid och även denna så eviga singelnoja jag intensivt känner av som får mig att sakna någon att dela smöriga, men ärliga kommentarer och stunder med. Jag har dock lärt mig att tona ner det sistnämnda och gör det bästa av saknaden efter denne speciella Mr. Någon-som-är-värd-att-vänta-på, genom att jag istället försöker lära mig att längta, och inte sakna. Sakna och längta är nämligen två helt olika saker, enligt mig. Men i alla fall!
Jag har varit så upptagen med så mycket saker runtomkring mig så jag inte har hunnit ta mig tid till att bara ta det lugnt. Sedan skolan slutat (vilket förövrigt är en väldigt stor del av mina "åhvadjagsaknar"-känslor) så har jag plötsligt lite tid över till absolut ingenting, vilket också är lite obehagligt då mycket kan komma ikapp. Häromdagen tillät jag mig att för första gången sörja över den förlorade kontakten över min tidigare bästa vän som flyttat för närmare ett år sedan. Det var skönt!
Saknaden efter skolor så som Nösnäsgymnasiet och Nordiska Fhsk är väldigt stor, men då jag ska på antagningsintervju kommande tisdag på en skola jag drömt om sedan 2007 så känns det helt okej, för tillfället.
Känner mig f.ö. fortfarande löjligt förälskad i Island, så mycket så att det under mer än en månads tid nu varit det sista jag tänkt på innan jag somnar. Känner mig barnslig och härlig.


Jag har fått reda på att jag ska jobba på Pier Pressure, West Coast Riot och (det bästa av allt) Metaltown! Helt fantastiskt! Känslan som kom med detta lyckorus till mail var obeskrivlig. Jag kände mig plötsligt som MetalEmelie13 igen och den känslan ligger ännu kvar, vilket härligt pirr i magen! Ska bli fantastiskt med Rammstein i min närhet, oavsett vart i området jag under deras speltillfälle kommer befinna mig.

Nej, varför började jag skriva såhär sent? Klockan är nu två och om 9 timmar är Lillen + flickvän här för att förhoppningsvis överta en kattunge. Ska bli härligt att få träffa Lillen igen, så vill vara pigg och go.
Livet är alltså helt Ok och jag njuter så mycket jag kan utav allt!
Peace out!

(P.S. Hur i helsike kan jag ha glömt att skriva att jag har tagit körkort för typ 3 månader sedan?! Ja ja, bättre sent än aldrig; JAG HAR KÖRKORT! Whi!)

Foto:
Finaste Miriam M. S. Hagström