Mitt inre, nordiska drama

Och här tog det stopp.
Andningsuppehåll och min egna sökande blick tar jag paus ifrån denna veckan. Skönt!

Jag vill även skriva av mig om en händelse jag råkade ut för igår.
Jag satt igår morse på spårvagn nr 6 i Göteborg, påväg mot berättelsen om de två homosexuella nynazisterna på stora vita duken. Det var rätt så fullt på spårvagnen (eller knökat får jag väl säga eftersom det var i Göteborg), så jag satte mig mittemot en 50-årig, smal dam med en sjal virad kring huvudet. Jag såg inte hennes ansikte förrän jag satt ned ordentligt och hon tittade upp. Jag fick en smärre chock. Kvinnan hade avrakade ögonbryn med ditmålade röda streck, rosa läppenna målat ifrån näsborrarna ner till slutet på hakan, rakad skalle med endast en ihopkrullad tjock slinga hår på toppen av huvudet. Svartklädd, skinnjacka, höga stövlar. Hon log brett emot mig, jag log - nästan medlidande - tillbaka.
Jag flyttar ena hörluren något då jag ser att hennes torra läppar rör sig. Men det var inte riktat till mig, inte till han bredvid, inte till någon intill. Klockan var 09:30 en onsdagsmorgon. Kvinnan kollade frenetiskt på sin arm för att kolla klockan, men där fanns inget armbandsur. Visste hon inte det? Om hon visste, så fortsatte hon ändå att kolla "tiden". Tiden, hon sa att hon hoppades att hon skulle hinna till festen, lördag, möte vid Slottskogen klockan 21. "Låt mig inte missa festen. Sluta vara sen nu, spårvagn, ta mig till festen". Efter en kvart utav denna teater reser hon sig upp med ilska i blicken och går med raska steg emot chauffören. Jag kan inte låta bli att kolla, och då ser jag hur kvinnan argt pekar och spottar på chauffören. Han ber henne gå av vid nästa hållplats och kvinnan lyder.

Jag kunde inget annat än att sitta kvar stum och möta förvirrade blickar som kvinnan lämnat efter sig. Några tonårstjejer som suttit i närheten av henne sa något i stil med "hon var ju helt sjuk i huvudet".
Vet inte vad jag ska säga, men jag hoppas hon hann till festen.

Foto: Jenny Jedborg

Förövrigt är det filmfestival hela veckan som gäller.
På lördag ska jag umgås med Sofia-Linn och Jenny och jobba några timmar. Underbara vänner jag har! Synd att inte Emelie kunde vara med dock, men det tar vi med all säkerhet igen.
Imorgon tar jag det lugnt. :)

Over and out!

(p.s.: Jag ska för första gången någonsin åka skidor på måndag! Nervös!)