Att kriga i ett triangeldrama

Nervösa blickar.
Fingrande händer.

Vågar inte ligga ner och låta tankarna komma,
vågar inte ta det lugnt.
För jag vet vad som drar igång inom mig då.
Andningsuppehåll.

Korridorer fyllda av löften och sorg.
Att kriga och förlora.
Att smyga intill landminor,
landminor av känslor.
Klarar inte ännu en explosion,
som den imorse.

Att kriga i ett triangeldrama.
Någon som manipulerar och är van vid vinst.
Någon som älskar och är rädd för en förlust.
Någon som i bakgrunden hoppas.
Troligen förgäves.

Men vad som sker.. ja, det återstår att se.

-

Min blogg har blivit något utav en tankerensare, och jag får ursäkta dessa tider.
Nästa vecka är det intensivkurs som gäller, så nu får ni hålla tummarna för att jag snart är ute på vägarna och kör runt i en turkos cab. Shit, är lite nervös faktiskt..

Vill även tillägga att jag är så fruktansvärt lyckligt lottad som har de vänner som jag har. Ni är fantastiska!