Paus

I en dimma under flera, flera år där livet är någonting som går efter minuter och stressen var någonting jag starkt höll i handen och inte riktigt ville släppa på, då jag inte visste konsekvenserna. Frågor som irrade var t.ex vad som händer ifall jag slutar? Ifall jag tar det lugnt? Ja, jag kan ju säga som såhär, att denna helgen har varit något utav det bästa på länge. Inte har det hänt mycket, vilket är precis vad jag behövde. Wow, är det DÄRFÖR folk tar det lugnt?
Har varit ensam hemma och inte haft några planer. Åkt iväg och badat och bastat, haft filmkväll först med Hillevi och sedan med mig själv, lagat mat, skottat snö, läst en bok. Jäklar vad skönt.
Vid min sida har hela tiden Cannabis funnits, kurrandes på min mage (när jag skriver om Cannabis menar jag fortfarande katten, ingenting annat haha).

Känns faktiskt för första gången för jävligt att helgen redan är slut. Jag är alltid den som i vanliga fall ser fram emot helgens slut, då vardagen äntligen börjar och mitt liv får en mening igen. Haha, wow, jag har ju totalt missat poängen med att njuta av livet.

Men som sagt, imorgon börjar det igen. Jag vill inte till skolan då det är för mycket drama. Jag är inte oskyldig i allt som händer, men helt ärligt så har jag för många känslor som måste lugna ner sig innan jag går dit.
Och nej, jag skolkar inte ifall jag inte går dit denna veckan, då jag kommer bosätta mig på körskolan. Detta är sista veckan av intensivkursen och Sverige har det värsta snöovädret på flera, flera år!

Peace

Gorillaz - Fire coming out of the monkey's head

Calzone och snöplogning

Nu åkte Hillevi med bussen för lite mindre än en halvtimme sedan. En mycket lyckad kväll med pizza, Let's Dance och The Holiday har nu passerat. Jättemysig kväll!
När man ser The Holiday så blir jag lite förälskad varje gång, vilket kan vara orsaken till att man blir extra blödig kanske. Därav sitter jag här igen och uppdaterar profiler med en gravid katt på skrivbordet. Jag är egentligen medveten om att uppdatera sin facebook inte kommer leda till någon förändring i relationen, men hoppet finns trots allt kvar ändå.

Det är jag och Cannabis (KATTEN alltså!) som håller ihop dessa kommande dagar. Riktigt mysigt! Hade nog inte klarat mig utan min sambo. Hårig, på tjocken, hungrig, skrikande och supergosig. Katten alltså, inte jag. Ville bara understryka detta.

Veckan som nu varit har bestått av körkortsteori och körlektioner. Har kämpat som en dåre så jag känner att det som sker runt mig just nu är exakt vad jag behöver! No muss, no fuss. Avslutade veckan med att relaxa i simhallen och deras bastu, och att Hillevi sedan kom över var ju som grädden på moset! Vi skottade även snö så som riktiga stenungsundare gör.

Nu ska jag sova. Imorgon blir det en slappardag igen.
Så det är alltså SÅHÄR man ska göra när man har lov?!

Peace!

"You are victorious!"

En känslomässig uppochner-dag som dock slutade på rätt sida. Att sitta och överanalysera saker som skett och hur det kommer fortsätta är egentligen ingenting värt att lägga ner energi på ifall det handlar om relationer till människor, då man i alla fall alltid är minst två i en relation och ödet bestäms utav båda parter.

Så, denna dagen slutade som sagt väl! Inte nog med att jag fick höra "You are victorious!" X antal gånger ifrån min nyfunne pojkvän Generals så har det även varit en dag fylld utav samtal från olika håll och kanter. Visst hade jag mina opeppade stunder, men efter att ha fyllt på lagret med mina livskamrater mr. Snus och mr. Energidryck så levde jag loppan! Träffade dessutom Anthon ifrån skolan på bussen så fick en trevlig resa hem.

Peace!

Att kriga i ett triangeldrama

Nervösa blickar.
Fingrande händer.

Vågar inte ligga ner och låta tankarna komma,
vågar inte ta det lugnt.
För jag vet vad som drar igång inom mig då.
Andningsuppehåll.

Korridorer fyllda av löften och sorg.
Att kriga och förlora.
Att smyga intill landminor,
landminor av känslor.
Klarar inte ännu en explosion,
som den imorse.

Att kriga i ett triangeldrama.
Någon som manipulerar och är van vid vinst.
Någon som älskar och är rädd för en förlust.
Någon som i bakgrunden hoppas.
Troligen förgäves.

Men vad som sker.. ja, det återstår att se.

-

Min blogg har blivit något utav en tankerensare, och jag får ursäkta dessa tider.
Nästa vecka är det intensivkurs som gäller, så nu får ni hålla tummarna för att jag snart är ute på vägarna och kör runt i en turkos cab. Shit, är lite nervös faktiskt..

Vill även tillägga att jag är så fruktansvärt lyckligt lottad som har de vänner som jag har. Ni är fantastiska!

Grattis, Emelie

Nilla berättade för mig för en liten stund sedan att det finns en gammal sägen om katter. Ifall de lägger sig på något visst föremål, så innebär det att det föremålet betyder tur och har en positiv innebörd i ens liv. När Nilla sedan stängde min dörr gick katten och la sig på brevet ifrån Nya Zeeland.
Andningsuppehåll.

Jag gjorde ett test på Facebook om min pappa. Testet hette "Hur väl känner du Kenneth Mezmerize Nordström?". Jag besvarade frågorna, och fick sedan resultatet: "100%! Troligen är du en person som står Kenneth väldigt nära och ni talas ofta vid! Grattis!"

Ja, grattis Emelie. Hoppas du har det bra, pappa. Tyckte jag såg dig igår på Filmfestivalen, hela jag frös till. Saknar dig. Snart fyller du år. Ja, grattis pappa.

Om en halvtimme åker jag till Göteborg för att träffa Jenny och Sofia-Linn. Därefter åker jag till jobbet och jobbar mellan 18 - 22. Sedan, som det ser ut nu, så möter jag upp Hillevi så tar vi följe till skolan som har Togaparty ikväll. Vet dock inte hur mycket Toga det blir för min del då det är fika och jobba som gäller innan, så folk får nöja sig med enbart min närvaro.
Kanske åker hem ikväll, kanske inte.

Klockan är bara barnet!
Livet är en fest!
Passa på medan du är ung!
Detta skall jag leva upp till ikväll.

Grebbestad -07

Mitt inre, nordiska drama

Och här tog det stopp.
Andningsuppehåll och min egna sökande blick tar jag paus ifrån denna veckan. Skönt!

Jag vill även skriva av mig om en händelse jag råkade ut för igår.
Jag satt igår morse på spårvagn nr 6 i Göteborg, påväg mot berättelsen om de två homosexuella nynazisterna på stora vita duken. Det var rätt så fullt på spårvagnen (eller knökat får jag väl säga eftersom det var i Göteborg), så jag satte mig mittemot en 50-årig, smal dam med en sjal virad kring huvudet. Jag såg inte hennes ansikte förrän jag satt ned ordentligt och hon tittade upp. Jag fick en smärre chock. Kvinnan hade avrakade ögonbryn med ditmålade röda streck, rosa läppenna målat ifrån näsborrarna ner till slutet på hakan, rakad skalle med endast en ihopkrullad tjock slinga hår på toppen av huvudet. Svartklädd, skinnjacka, höga stövlar. Hon log brett emot mig, jag log - nästan medlidande - tillbaka.
Jag flyttar ena hörluren något då jag ser att hennes torra läppar rör sig. Men det var inte riktat till mig, inte till han bredvid, inte till någon intill. Klockan var 09:30 en onsdagsmorgon. Kvinnan kollade frenetiskt på sin arm för att kolla klockan, men där fanns inget armbandsur. Visste hon inte det? Om hon visste, så fortsatte hon ändå att kolla "tiden". Tiden, hon sa att hon hoppades att hon skulle hinna till festen, lördag, möte vid Slottskogen klockan 21. "Låt mig inte missa festen. Sluta vara sen nu, spårvagn, ta mig till festen". Efter en kvart utav denna teater reser hon sig upp med ilska i blicken och går med raska steg emot chauffören. Jag kan inte låta bli att kolla, och då ser jag hur kvinnan argt pekar och spottar på chauffören. Han ber henne gå av vid nästa hållplats och kvinnan lyder.

Jag kunde inget annat än att sitta kvar stum och möta förvirrade blickar som kvinnan lämnat efter sig. Några tonårstjejer som suttit i närheten av henne sa något i stil med "hon var ju helt sjuk i huvudet".
Vet inte vad jag ska säga, men jag hoppas hon hann till festen.

Foto: Jenny Jedborg

Förövrigt är det filmfestival hela veckan som gäller.
På lördag ska jag umgås med Sofia-Linn och Jenny och jobba några timmar. Underbara vänner jag har! Synd att inte Emelie kunde vara med dock, men det tar vi med all säkerhet igen.
Imorgon tar jag det lugnt. :)

Over and out!

(p.s.: Jag ska för första gången någonsin åka skidor på måndag! Nervös!)