Bilden föreställer mig för ca 2,5 år sedan. Det är inte värt att ha syntetdreads när det är närmare 35 grader ute och vindstilla.
Men fint dock.
Jag har nu insett en sak gällande en stor del av mitt liv, som har varit en stor del sedan över 2 år tillbaka (därav bilden, det var innan jag lärt mig vad sann förälskelse innebar).
Jag mår skit på mitt val, gråter vid tanken, men vet att det inte finns någon annan vettig lösning då jag inte kommer må bra på att hamna i andra hand. Det är mig eller ---------, och passionen till det sistnämnda verkar i dina ögon starkare.
För första gången tar jag mig själv i första hand.
Känslan är för mig ovan, och för tillfället känns det som att det är ett dåligt val, men i längden kommer jag längre.
Gör allt för att tänka på annat.
Dans.
Umgänge.
Plugg.
Redigering.
Planering.
Jag är trött på den våta saltsmaken som rinner nerför kinderna.
Ständigt kommer det tillbaka när jag stannar upp i stressen, frustrationen.
Fan, är det rätt val jag gjort?
Om inte, så behöver jag starka bevis..
Egentligen vill jag bara få
hålla om dig föralltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar