Arbetsintervju och pessimism

Idag är det en opepp dag.

Det kan bero på kärleken, småtjafs hemma, eller mysteriet med flickan som hatar Emelie Blå i hemlighet, och har sagt att hon gjort detta i flera år, fast dock inte till mig personligen.

Jag har fått en arbetsintervju på torsdag dock, det får mitt humör något i balans.
Men detta ovetandet får mig galen, arg, frustrerad, ledsen.
Säger jag något om en person står jag i varje fall för att jag har sagt det.
Ärlighet, det är någonting många av de mest sociala käftar har brist på.


Ni får ursäkta att jag skriver i förvirrade vågor.
Men, detta gör jag dock av förklarliga skäl.


Jag vet inte hur det blir.
Med vadå?
Kärleken, svarar jag kort.

Jag citerar Lars Winnerbäck;
"Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst"