Idag var första gången jag kan minnas som jag sov fram till halv två på dagen. Jag var jättelycklig när jag vaknade som hade lyckats nå detta ungdomliga beteende, men kom efter en stund på att nu är ju föritusan halva dagen borta.
Så, det blev en kopp kaffe och två timmar vid facebook (herre, vilken nörd jag är, men vissa gör facebook lite mer intressant). Sedan dess har jag pluggat körkortsteori som vanligt och känner av faktumet att jag inte har tid för något spännande liv förrän provet är över. Ja, och avklarat, såklart. Har med andra ord inte gjort någonting alls idag förutom att äta, dricka och anteckna. Men gårdagen kan jag leva gott länge på, då det var mycket skratt och härligt umgänge.
Imorgon kommer jag i alla fall ta mig ut i civilisationen, dock direkt in på körskolan och bosätta mig där hela dagen. Men jag tillåter mig själv en paus med streetdance på eftermiddagen. :)
Nu blir det té med familjen, sedan blir det Sex and the City och sängen. Wish me luck in de kommande dagarna!
Peace!
måndag, april 5
söndag, april 4
Utspritt och samlat
Om jag (liksom Mia Törnblom) hade skrivit en bok om hur man får "Självkänsla, nu!" så hade mitt omslag sett ut såhär, hahaha
Underbar dag med knytkalasarna! Hoppas på fler sånna här dagar! Trivs så bra i ert sällskap, njuter av varje sekund med er.
Dagen började med sockerkickar och självklart fotografering och slutade för min del hemma hos Markus med att han snarkade vid mitt öra och jag kollade på en fjortis-college-film. Underbart! Nu är det dags för Sex and the city och sedan sova. :)
Underbar dag med knytkalasarna! Hoppas på fler sånna här dagar! Trivs så bra i ert sällskap, njuter av varje sekund med er.
Dagen började med sockerkickar och självklart fotografering och slutade för min del hemma hos Markus med att han snarkade vid mitt öra och jag kollade på en fjortis-college-film. Underbart! Nu är det dags för Sex and the city och sedan sova. :)
lördag, april 3
Då på dåtiden
En kopp svart kaffe och tillbaka till dåtiden med huvudet i Jennys knä, en fredag som startade utmärkt och som fick mig att fundera.
Jag har fått höra från flera olika människor om att efter gymnasiet kommer allt som heter gemenskap försvinna spårlöst och ni går helt separata vägar, utan ork eller lust att hålla kontakten med de ifrån klassen. "ALDRIG!" tänkte jag, och så vitt jag hörde höll alla med mig alla de gånger som framtiden hamnade bland konversationerna oss emellan, då på dåtiden. Vissa utav de man då gick med kände man att man aldrig skulle förlora kontakten med, aldrig skulle denna människa få glida förbi. Andra kände man att det skulle bli skönt att slippa, eftersom man under dåtiden inte hade något val utan fick stå ut. Men de man så gärna ville hålla fast vid, de man lovade sig själv att "Detta", vet ni, "Detta försvinner inte bara för att man lämnar skolans område".
Men se, folk har visst rätt. Kassörskan inne på Shock sa till mig "Njut medan du kan, för sen försvinner dom. Det är bara så det är". Jag kollade argt på henne och tänkte "Hon är full utav....", men oj så fel man hade.
Dock led jag mer utav detta i början. Nu trivs jag faktiskt lite i det, för nu vet man liksom vilka man har, på riktigt. :) Även fast man ändå inte pratar särskilt ofta, så bara vet man. Det är en härlig känsla.
På tal om det ovan, imorgon blir det förhoppningsvis reunion för härliga gamla knytkalasgänget, då alla är samlade! Helt underbart! Thank God för påsken!
Måste dock plugga järnet de närmsta dagarna inför teoriprovet. Herre gud, hoppas jag klarar det.
Nu ska jag upp till min härliga familj. Fredda fyller år idag, så grattis till honom! Underbara fosterpappa :)
Peace!
Jag har fått höra från flera olika människor om att efter gymnasiet kommer allt som heter gemenskap försvinna spårlöst och ni går helt separata vägar, utan ork eller lust att hålla kontakten med de ifrån klassen. "ALDRIG!" tänkte jag, och så vitt jag hörde höll alla med mig alla de gånger som framtiden hamnade bland konversationerna oss emellan, då på dåtiden. Vissa utav de man då gick med kände man att man aldrig skulle förlora kontakten med, aldrig skulle denna människa få glida förbi. Andra kände man att det skulle bli skönt att slippa, eftersom man under dåtiden inte hade något val utan fick stå ut. Men de man så gärna ville hålla fast vid, de man lovade sig själv att "Detta", vet ni, "Detta försvinner inte bara för att man lämnar skolans område".
Men se, folk har visst rätt. Kassörskan inne på Shock sa till mig "Njut medan du kan, för sen försvinner dom. Det är bara så det är". Jag kollade argt på henne och tänkte "Hon är full utav....", men oj så fel man hade.
Dock led jag mer utav detta i början. Nu trivs jag faktiskt lite i det, för nu vet man liksom vilka man har, på riktigt. :) Även fast man ändå inte pratar särskilt ofta, så bara vet man. Det är en härlig känsla.
På tal om det ovan, imorgon blir det förhoppningsvis reunion för härliga gamla knytkalasgänget, då alla är samlade! Helt underbart! Thank God för påsken!
Måste dock plugga järnet de närmsta dagarna inför teoriprovet. Herre gud, hoppas jag klarar det.
Nu ska jag upp till min härliga familj. Fredda fyller år idag, så grattis till honom! Underbara fosterpappa :)
Peace!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)