Allt kan man inte ge till gudarna!

Familjen
"Det snurrar i min skalle"







Ännu en gång sitter man instängd mellan minst fyra väggar vid en dator och låter alltför trevlig i telefon under namnet "Cristin" och välkomnar folk till en nummerupplysning, med uppgiften att ge, ge, ge folk som hånar och skrattar medan dom fortsätter ta, ta, ta.

Tiden i det senaste har varit alltför emotionellt förvirrande måste jag säga. Förra veckan var total overload av känslor från alla håll och kanter vilket resulterade i en fylla som hette duga i fredags, där bussar ville komma tidigare än väntat och jag tog en promenad från Jörlanda till Stora Höga som enligt Google tar 48 minuter, men enligt min berusning tog strax över en timme. Klockan var strax efter fyra då jag hade nått Stora Höga, där polisen hittade mig talandes med olika taxibolag och sjungandes på Ronja Rövardotter. De tyckte inte det var okej att se mig i detta skick, och hälsade därför Emelie Blå "du som skriver krönika åt ST-tidningen!" välkommen in i polisbilen.

Filmlinjen på Molkoms Folkhögskola känns oerhört lockande till hösten, så länge som sociala låter mig ha kvar min plats i familjehemmet. Jo ni förstår, att om man är fosterhemsplacerad så finns det numera en lag som säger att man ska få tillgång till samma uppväxt som vanliga barn får, där du inte måste flytta hemifrån när du är 18 utan kan bo hemma hur länge du vill ("hur länge du vill" är då enligt soc fram tills du är 23), vilket är en klar förbättring jämfört med förrförra året då sociala ringde mig på min 18årsdag och frågade vart jag skulle bo. Däremot, om du vill gå folkhögskola, så börjar soc lyfta ögonbrynen och det kan hända att du inte längre har kvar familjehemmet som en säker ståndpunkt. Vad händer då när man är klar med sin utbildning, och vill "hem" igen?
Så håll tummarna för att jag har kvar mitt hem och får plugga som alla andra svenska barn!

Veckan har lite planer som behöver finslipas men är dagar att se fram emot. Sover jag bättre ännu? IKKE! Efter i fredags har inte bara det fysiska utan även sömnen försämrats ytterligare. Men vad ska man säga? Allt kan man inte ge till gudarna!

Förövrigt så slutar man aldrig förvånas över hur folk hanterar situationer och relationer. Kan ärligt erkänna att förra veckan blev jag ohyggligt besviken, men kanske var det lika bra. Win some, lose some som man säger, vilket var precis vad jag gjorde. Purrrrr.

Over and out!