måndag, oktober 19

En smaksak & något läskande

"Då stod vi där, mitt emot varandra liksom för 4 månader sedan. Eller var vi tillbaka i tiden? Det spelar ingen roll, tid har ingen betydelse längre.
Hans armar runt min midja. Mina armar runt hans nakna axlar. Det är det enda som betyder något. Hud mot hud räcker inte, jag vill ha mer. Ge mig det jag en gång hade, fyll de tomrum du en gång fyllde. Fyll mig. Känn mig. Varje centimeter av dig vill jag röra vid, komma ihåg. Känna värmen ifrån din andedräkt mot min hals i takt med kärlekens puls. Låt mig slukas, låt mig vara din, låt dig vara min, i alla fall för ikväll."

Då sitter man här i skolan i finfina Kungälv och skriver smygerotiska noveller och barnböcker (som dock inte är erotiska), samtidigt som jag sippar på min trogna energidryck.
Energidryck kan behövas när man finner någon intressant att prata med, någon att bolla konversationer med alltifrån framtidsplaner till Buss-Kenneth. Ljuva, ljuva samtal som får en att glömma klockan. Tröttheten kommer dock ikapp viljan.

Har inte skrivit på ett tag, men det beror mest på att jag gav upp internet under sommaren och dessutom har fullt upp nu igen, som vanligt! Jag skriver krönika åt ST-tidningen, går i skola i Kungälv och jobbar i Mölndal. Och trivs :) Lite segt bara att man inte hinner träffa alla man skulle vilja träffa.

Nu såhär i efterhand när gymnasietiden är över sedan 4 månader tillbaka så känner jag mig inte längre ledsen, utan snarare mer "egen". Jag ansvarar för mig själv. Och man får bättre perspektiv på omvärlden och vilka människor man egentligen kan lita på och hänga i granen.
Visst fasen saknar jag gymnasiet, gymnasietiden var den mest händelserika perioden i mitt liv, men det är som ett motto jag gillar: "Don't cry because it's over, smile because it happened" :)

Wellwell, åter tillbaka till tantsnusknoveller!
Peace out!

(Emelie W, eftersom du ofta läser bloggar så kan jag ju tillägga snabbt att du är en utav de saknade!)

1 kommentar:

  1. haha vad söt du är brorsan! Jag saknar dig med! Känner mig så himla ensam här ute i Ucklum. Det är inte lätt att ta sig någonstans nu när man inte får busskort av skolan:(

    Vi har inte st-tidningen på torsdagar och jag vill väldigt gärna läsa dina krönikor. Du får spara dom till knytkalaset!

    Vem har skrivit det längst upp? väldigt bra.

    SvaraRadera