Noll koll

Nu sitter jag i skolan, som vanligt.
Gillar stämningen här, människorna, lärarna, salarna. Har svårt att slita mig.
Men måste dock hem om några minuter, då jag ska hjälpa till på Julias disco.

Har sjukt mycket filmideér. Ska försöka börja göra någonting åt det nu på måndag, då jag ska filma Jenny till en låt med Queen Adreena nere i en källare här på skolan. Kan nog bli riktigt bra. (:

Annars vet jag inte. Mår.. ingenting, varken bra eller dåligt. Jag bara är, för tillfället. Och har kännt mig så till och från de senaste dagarna.. Är förvirrad och vilsen. Vet inte vad mer jag kan säga. Vet inte alls vad som händer.

Åh......

Grubbleri

Den här helgen som varit har gett mig mycket. Men det känns som att tiden försöker spolas tillbaka och jag gör tappra försök till att låtsas som att ingenting har hänt. Jag vill inte låtsas.

Men jag respekterar dig, dig och din ivrighet, dig och din vilja.

Jag hoppas bara inte jag gett för mycket.

Riskbeteende

Jag har kommit hit, trots allt.
Jag har kommit till Stenungsund, till hemlagade middagar, månadspeng, kärlek och syskon.
Jag har kommit till trygghet, där vi lägger oss tidigt och dricker te om kvällarna.
Jag har kommit till ett familjeliv, där vi inte ljuger och där vi uppskattar varandra.
Hur?

Jag hatar soc för sättet de behandlade mig på, den där dagen i Maj 2005.
Jag hatar min kurator för hur han behandlade mig.
Men, 13 Juli hände det. Jag flyttade till Stenungsund.
Då började min självkänsla växa, då började pappa sakta försvinna ur mitt liv.

Jag förlorade det vi hade, trots allt.
Jag förlorade Partille, där jag enbart åt ett nudelpaket i veckan och skitmycket gurka, där jag fick panta dina burkar efter helgen för att ha råd.
Jag förlorade min och pappas relation, där jag låg orolig om kvällarna för att pappa skulle komma hem och antingen vilja ta livet av sig eller elda upp köket, där humorn var otrolig.
Jag har förlorat en förebild som lärde mig att respekt var rädsla och våld borde införas i skolorna igen.

Dock gör det så ont.
Jag minns dig.
Jag minns hur du ibland såg på mig.
Du såg ambition, bra prestation och en väg ut.
Ut ifrån ditt bittra inre.

Jag minns dig till Rammstein, till din låt, "Los".
Du hade gamla trofaste starkölen i handen, enbart kalsonger och t-shirt, lät sommaren sippra in genom den halvöppna balkongen. Du sa till mig "Se på mig, så här lyssnar man på denna låten, kom och digga med". Du satte på hög bas, höjde lite extra, och öppnade balkongdörren ytterligare. Balkongen, där sydstatsflaggan hängde och den enorma klockan så du såg var tiden var när du kom hem ifrån puben.
Jag saknar dig så det gör ont.

Portishead - Strangers

Jag går in i min bubbla nu.

Ni får knacka på ifall ni vill,

räkna dock inte med något.

Bra dag, bra vecka

Jag har inte så mycket att säga, mer än wow.

Mina tankar är helt borta så vet inte vad jag ska skriva om!
Skriver mest för att Virran påminde mig om att jag är sämst på att uppdatera.

Jag mår väldigt bra iaf!
Sitter kvar i skolan nu. Slutade klockan 12 och nu är klockan 16:30. Haha, jag är en sån plugghäst. Men sitter mest här för att min dator hemma inte funkar riktigt så som jag vill, hehe. Hade kunnat gräva ner mig här hela kvällen, sålänge msn är igång..

Annars rullar väl allt på skulle jag tro.. :) Uppdaterar mer nån annan gång, hehe.

Peace out!

Nattpass + Energidryck

Nu sitter jag och jobbar. Klockan är 04:30 när jag börjar skriva, och jag slutar inte förrän om 4½ timme. Vet inte riktigt hur jag ska klara det här, men det är tur att jag har Nettan med mig kan jag säga!
Fast just nu ligger Nettan och sover lunch, och det är helt dött på linjen. Är fruktansvärt uttråkad och energidryckerna tycks inte verka när dom som mest behöver göra det.

Vad det gäller en viss person i min närhet så har jag kommit fram till att om en människa är kapabel till att prata bakom ens rygg om att de hatar en etc i tre år, då är de inte värda att förlåtas eller bygga något nytt med. Är man så falsk så kan det lika gärna va. Tror inte falskheten slutar efter tre års tid av att man sätter sig ner och pratar. Bekant går bra, och jag nöjer mig där jag är nu, trots vetskapen om att skitsnacket om mig troligen fortsätter. De som lyssnar på skitsnacket är väl ungefär lika pålitliga dom, så jag känner inte att jag förlorar något på det. Har många bra vänner annars som jag kan lita på, vilket jag är tacksam för då jag har haft riktigt tur som hittat sådana vänner!

Och när det kommer till kärleken.. Den oändliga kärleken.. Så känner jag att jag börjar bli trött, arg och irriterad. Virar mig kring fingret, glömmer av mig, kommer ihåg mig och hör av sig igen. Jag klarar inte den galoppen. Och som jag nämnde i föregående inlägg; Jag är en person som behöver starka bevis, och det är verkligen inte det jag får just nu.
Så, jag går min egna väg och ser om jag stöter på något på vägen, helt enkelt.

Förövrigt trivs jag riktigt bra på jobbet. Det är bekvämt, relativt "slappt" och simpla arbetsuppgifter. Dock är det busringningar, och vad jag har märkt nu på natten så är det många samtal där folk raggar och försöker ta reda på vart man är, vilket visserligen är roligt då man kan driva vidare med dom.

Annars trivs jag! Kommer ju få lön och grejer för första gången, och det kommer bli himla skönt!
Äntligen blir man den som i alla lägen kan betala för sig själv, woho!
Och jag kan för en gångs skull säga att jag faktiskt är stolt över mig själv. :)

Nej, nu får det räcka. Skall spela lite onlinespel för att hålla mig vaken.
Och förövrigt så leker livet, och jag är trots vissa problem nöjd!
Det gäller att se det ljusa i allt. ;)

Peace out!

Kenan, Nettan och jag från.. 2007?