Frienemies

Nu har jag lov, och jag känner att det kom lägligt.
Skolan är en enda börda numera, omringad av falskheter. Jag känner mig inte alls lika avslappnad som jag gjorde tidigare, utan istället sugs det ur energi ur en och man är helt slut när man kommer hem. Det har kommit fram saker om människor som tryckt ner mig så totalt, och då menar jag inte bara om M.

Nej, jag och M kommer bra överrens nu. Även om hon får för sig att jag pratar om henne emellanåt vilket jag själv inte har något minne av (jag har ju viktigare saker att göra än att smutskasta henne), så har vi ändå en låg nivå emot varandra, och jag tycker att det räcker tills vidare.

Det är mer de vänner man tidigare trodde man var starkt relaterad till som får en besviken.
Okej.. Jag talar mest om en person. Tror knappast hon vet om det, eller så bryr hon sig inte. Oavsett så känner jag att det är lika bra att inte nämna något tills vidare.
Jag vaknade upp imorse och var så hysteriskt arg på henne och bara önskade att jag kunde ställa mig inför henne och få ur mig allting, men kom på mig själv senare med att jag vet att det inte är värt det. Hon kommer troligen inte ta till sig, om ens lyssna..


Jag har iaf haft en underbar dag då jag inte gjort någonting, mer än att åka ner till torget. Jag har inte haft några planer överhuvudtaget och det har varit det bästa på länge.
Idag shoppade jag två par byxor, ett par svarta och ett par turkosa som matchar håret, och även tjocka strumpbyxor. :)

Snart kommer Markus och Stefan hit på cigg och té, så måste sluta.
Have it!