Tankspridd.
I en period i livet där beslut måste tas, där förändringar sker, där vuxenlivet startar, där rädslan faller in, där en evig klump i halsen växer och tårar plötsligt kommer när man står med inköpslistan på ICA.
Försöker finna olika sätt att hantera allting genom att ignorera och sedan överanalysera, för att gå tillbaka till att ignorera igen då det var enklare att le och må bra då. Tröttsamt är det, och jag önskar att jag kunde slappna av i det som sker, men om någon säger något i stil med "Hur ska det bli att flytta till Molkom?" så känns den där växande klumpen i halsen som tydligast och jag svarar kvavt "Bra" och tänker "Hur fan ska jag klara det här?". Jag går på shoppingrundor inför flytten, i hopp om att en ny tvålpump till det nya rummet får mig att tänka på något annat.
Sitter i mitt rum med undanputtade tankar och tänder rökelser och doftljus i hopp om att doften av rädsla inte tränger igenom alltför mycket. Jag behöver snart ta itu med att rensa mitt rum, men inställningen "Det kan jag göra sedan" har klamrat sig fast i en månad nu. I hopp om att uppgiften försvinner.
Jag borde vara glad över socs beslut, då det var tveksamt om jag fortfarande skulle få stå skriven i mitt familjehem. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för framtiden.
Jag har mina ups and downs för tillfället. Just ikväll var det skönt att få skriva av sig. Hjärnan går emellanåt på högvarv och detta är ett skönt sätt att tillåta sömnen överta tankarnas onda cirkel.
Glöm mig inte.
Jag mår egentligen bra, men tar för tillfället ett stort kliv i livet. Puh!
Peace
