Något som är rätt vanligt, det är att fastna i det förflutna.
Man fastnar i tankar, åsikter och känslor som inte går att rubba. Man kopplar saker som händer till det som tidigare hänt i hopp om att man gör det rätta i sina val.
Folk kan fastna med sina bra vanor liksom med de dåliga, allt ifrån rökning eller K special på morgonen (ja, jag drar kopplingar till tv-reklam efter tre års media).
Oavsett om det är en positiv eller negativ vana så är det i grunden laddat med att man ska prestera. Är alla vanor dåliga vanor?
Lever man fast i det förflutna, utan att se alternativa lösningar eller andra sätt att hantera situationer på, så är man på sätt och vis beroende, beroende av de bekanta känslorna och tankarna om sig själv och andra. Är det så att man är van vid att känna sig besviken vid vissa tillfällen, så kanske det är så att man känner sig besviken redan innan vissa situationer sker. Har man varit mobbad tidigare t.ex, så räknar man kanske undermedvetet med att inte få så stor respons hos människor man möter, vilket man agerar ut antingen genom att sitta knäpptyst eller jobba som ett as för att få uppmärksamhet. Det är nog lite utav en försvarsmekanism. För att liksom inte känna sig sårad igen.
Något som är viktigt i livet, tror jag, det är att lära sig att komma ut ur sina vanor. Visst kan man äta ett visst pålägg ofta osv, men när det handlar om tidigare händelser som man har svårt att tackla med sina känslor så gäller det att tänka sig in i Dagen istället för Gårdagen.
Respektera dig själv; Din individ är unik. Var rädd om dig och ge dig en chans.
Tänk på vad framtiden kan ge, och vad du kan ge dig själv.
Våga leva positivt!
