söndag, maj 31
lördag, maj 2
Oskyldigt och vansinnigt
Nu sitter jag och jobbar. Trivs bra på jobbet, men idag fick jag en utskällning för min sena ankomst på 3 minuter. Förstår att jag inte får komma sent, men är fortfarande låg efter det och det var ändå mer än 2 timmar sedan..
Har så himla svårt för kritik emellanåt. Måste lära mig, som min fostermamma säger, att trots att jag gör fel så är jag ändå älskad. Detta vet jag dock inte om det gäller lika mycket när det handlar om chefen?
Jag dejtade C några gånger nån vecka tillbaka. Dock funkade det inte, då vi hade olika mål och begär. Mår dock bättre nu då det mestadels bara var problem. Olikeheterna tog över, helt enkelt. Det krävs mer än att bara attraheras.
Har kommit fram till att detta är första gången på länge som jag varit singel till 100%, och med det menar jag att jag inte har någon jag är intresserad av eller någon att höra av mig till på det sättet. Och jag tycker det är skönt! Känns annorlunda, men som en skön och nyttig förändring. Detta är nog precis vad jag behöver, därav mitt välmående!
Har även fått filmat Jenny i källaren till låten Queen Adreena - I adore you. Daisy Chainsaw - sångaren i Queen adreena - är en väldigt speciell kvinna. Hon är 40 men ser ut som 20, totaldrogad, sensuell och har helgalna videor med ideér man aldrig sett förut. Jag lät Jenny spåra ut och vara som Daisy i inspelningen, vilket ledde till gott resultat! Dock några skrapsår över Jennys hud då hon levde sig in lite väl mycket, men personligen tycker jag att det var värt det då bilderna blev riktigt bra. (;
Jag har börjat komma till bättre insikt när det handlar om att känna mig älskad, det som jag nämnde tidigare. Jag har under tre-fyra års tid då jag bodde hos pappa lärt mig att jag blir som mest älskad när jag förtjänar ett MVG, över när jag städar lägenheten, köper hem varor, uppskattar att han gick till puben osv. Alltså, för mig är Prestation det som gör att man blir älskad. Detta är iaf vad jag har trott, och ingenting som jag har tänkt på. Föräldrar osv har sagt det till mig tidigare, att jag betér mig hysteriskt på det presterande planet, men jag har inte tagit till mig det. Inte förrän nu. Nu lyssnade jag, och jag känner att jag mår bättre. Jag kan få ett G och trots det är jag älskad utav mina fosterföräldrar och vänner. Jag behöver inte ha en pojkvän för att bevisa att jag är attraktiv. Folk uppskattar mig för den jag är, och den känslan är faktiskt underbar. (:
Har så himla svårt för kritik emellanåt. Måste lära mig, som min fostermamma säger, att trots att jag gör fel så är jag ändå älskad. Detta vet jag dock inte om det gäller lika mycket när det handlar om chefen?
Jag dejtade C några gånger nån vecka tillbaka. Dock funkade det inte, då vi hade olika mål och begär. Mår dock bättre nu då det mestadels bara var problem. Olikeheterna tog över, helt enkelt. Det krävs mer än att bara attraheras.
Har kommit fram till att detta är första gången på länge som jag varit singel till 100%, och med det menar jag att jag inte har någon jag är intresserad av eller någon att höra av mig till på det sättet. Och jag tycker det är skönt! Känns annorlunda, men som en skön och nyttig förändring. Detta är nog precis vad jag behöver, därav mitt välmående!
Har även fått filmat Jenny i källaren till låten Queen Adreena - I adore you. Daisy Chainsaw - sångaren i Queen adreena - är en väldigt speciell kvinna. Hon är 40 men ser ut som 20, totaldrogad, sensuell och har helgalna videor med ideér man aldrig sett förut. Jag lät Jenny spåra ut och vara som Daisy i inspelningen, vilket ledde till gott resultat! Dock några skrapsår över Jennys hud då hon levde sig in lite väl mycket, men personligen tycker jag att det var värt det då bilderna blev riktigt bra. (;
Jag har börjat komma till bättre insikt när det handlar om att känna mig älskad, det som jag nämnde tidigare. Jag har under tre-fyra års tid då jag bodde hos pappa lärt mig att jag blir som mest älskad när jag förtjänar ett MVG, över när jag städar lägenheten, köper hem varor, uppskattar att han gick till puben osv. Alltså, för mig är Prestation det som gör att man blir älskad. Detta är iaf vad jag har trott, och ingenting som jag har tänkt på. Föräldrar osv har sagt det till mig tidigare, att jag betér mig hysteriskt på det presterande planet, men jag har inte tagit till mig det. Inte förrän nu. Nu lyssnade jag, och jag känner att jag mår bättre. Jag kan få ett G och trots det är jag älskad utav mina fosterföräldrar och vänner. Jag behöver inte ha en pojkvän för att bevisa att jag är attraktiv. Folk uppskattar mig för den jag är, och den känslan är faktiskt underbar. (:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)